Grand Guignol - i afton skräck och skratt

Åkerfeldtarna
 Herr Åkerfeldt – Micke Klingvall
Fru Åkerfeldt – Anna Svensson
Herring – Paoblo Sanchez Perez
Felicity – Amanda Olls

Hallicinationslaboratoriet
 Dr Gorlitz – Per Forssell
Sonia – Amanda Olls
Mitchinn – Micke Klingvall
Mariza, Assistenten - Desiree Burenstrand
De mora – Paoblo Sanchez Perez
Läkare, patient - Anna Svensson

Regi - Michael Fields
Scenografi och kostym - Karin Lundberg, Anna Komarek
Scenografiassistent - Judith Vitez
Ljus - Irmeli Strand
Originalmusik och ljuddesign - Tim Gray
Specialeffekter - Tyler Olsen
Marknadsföring - Therese Hörnqvist

Klicka här för att läsa en RECENSION eller se en FILMSNUTT från föreställningen.
Föreställningen bestod egentligen av tre små föreställningar, och jag var med i två av dem: Åkerfeldtarna och Hallucinationslaboratoriet.
Först spelade vi två föreställningar, i början av september 2003, som en slags smygpremiär i Kristinaladan ute på Norra Djurgården i Stockholm. Sedan spelades föreställningarna på Kilen, Kulturhuset i Stockholm under tre veckor, i januari 2004. Föreställningarna arrangerades av Molièreensemblen.
Jag spelade Herr Åkerfeldt i ”Åkerfeldtarna” av Georges Courtelinne från 1918. Herr Åkerfeldt är en klart psykopatisk äkta man i ett gravt disfunktionellt äktenskap, där makarna turas om att bildligt och bokstavligt misshandla en snyltande besökare. Pjäsen är en sorts brutal komedi med en vriden psykologi, eller som i Mel Gordons bok ”The Grand Guignol” där den är placerad under rubriken: ”Suffering of the Innocent”.
I Hallucinationslaboratoriet av André de Lorde från 1916, spelade jag Mitchinn, en lätt förståndshandikappad sidekick till Dr Gorlitz, den demoniske läkaren, vilken lobotomerar sin frus älskare, då denne råkat ut för en bilolycka. Det hela rör sej om svartsjuka, vansinne, stympning och hämnd i en föreställning som är något av en psykologiskt thriller med en mycket blodig avslutning.

Grand Guignol

Grand Guignol är en fransk teaterform från förra sekelskiftet. Det är en slags ”splatter-teater” där skräck och våld är det främsta kännetecknet.
Namnet är taget från Oscar Meteniers parisiska teater ” Le Theatre du Grand Guignol”, som låg i Montmartre mellan1897 och 1962. Man spelade allt från spännande kriminalhistorier till sexkomedier, men grunden till repertoaren var skräckföreställningarna. Det är också de som genren handlar om.
Ofta bestod en kväll på ” Le Theatre du Grand Guignol”, av sex till tio små föreställningar, omväxlande spänningsdramer, makabra komedier och rena våldsorgier, där utstuckna ögon, syrabad, stekta ansikten och sprutande blod tillhörde vanligheterna. Det var vanligt att folk i publiken svimmade under föreställningarna och från och till hade teatern en anställd läkare i salongen.
Genren var folklig och uppstod ur naturalismen och den franska melodramen. Det gotiska i genren var mer riktat mot naturalismens sökande efter människans inre bråddjup i Zolas anda än mot gotiska monster och vålnader. Det rörde instinkter, död, sex, vansinne, och vanställda absurditeter.
Grand Guignol har varit en stor förebild inom expressionism och film. Den är en föregångare för skräckfilmen, vilken till slut blev den genre som konkurrerade ut Grand Guignol .

Det var på en fest i Stockholm som Michael Fields och Anna Svensson först frågade mej om jag ville vara med i föreställningen. Det ville jag. Jag hade just börjat funderat på att åter ställa mej på scenen igen och det var svårt att hitta ett roligare erbjudande. Jag fick del jobba med Anna, som jag varit lärare och regissör åt i många år och Michael som varit min lärare och regissör i USA. Dessutom var timingen perfekt. Jag hade tid att lära mej texten och repa under sommaren då jag inte hade så mycket att göra. Och det blev verkligen den där efterlängtade återkomsten.

Några ord från regissören Michael Fields:
 “Now in 2004 I think this form of theatre has never been more resonant. Just read the newspaper or watch the news, any news. In the play the LAB the character of De Mora says at one point, in reference to a brutal murder com¬mitted by an insane man, "how in our so called civilized society can such things still happen?' And yet they do, as the violent events of our world constantly remind us. And when they do, espe¬cially when they happen close to home, they can have the special power to shock us, as we in our so called civilized society often are lulled to believe that we have evolved past the point of human cruelty, excess, violence, unbridled passion, obsession, fanaticism, and love gone horribly wrong. Grand Guignol is not an "old form" of the theatre that has been recreated here today. It is actually a form of theatre that could be ripped from today’s headlines. And via its unique style of theatrical expression it serves to remind us that the facades we create of the perfect culture, the perfect family and the perfect relationship is just the thin, easily breakable surface, of a bottomless well of human impulse that has a far evolutionary distance yet to get.”
Michael Fields

Tillbaka till CV-SKÅDESPELERI