Jag var med om att skapa Studio Ensemblen 1987 och var kvar till slutet. Fem föreställningar som skådespelare och att organisera en turné till Sovjetunionen och några gästspel hann jag med under den tiden.
Ensemblen skapades som en fri teatergrupp av oss som gick ut Teaterstudion det året, som en följd av att vi blivit inbjudna att spela på teaterfestivalen i Avignon med ”Bödeln”, vår avslutningsföreställning. Så snart vi kom hem från Avignon åkte hela gruppen och till Falun för en träningsvecka och för att sätta ihop gruppen. Vi skaffade också den lokal som senare skulle bli Salong Katakomb efter att den hade blivit utbyggd ett antal gånger.
Det var från början tänkt att gruppen skulle vara nära knuten till
Teaterstudion, men ganska snart blev det en helt självständig teatergrupp under ledning av Lars-Åke Kastling. Den enda direkta koppling som fanns till Teaterstudion var att flera av oss började vikariera regelbundet på skolan. Och efter att Lars-Åke lämnat Studio Ensemblen 1990 fungerade vi som ett forum för fysisk teater, där varje medlem drev egna projekt. Vi hyrde också ut teatern till grupper vi tyckte var intressanta, ordnade workshops och samarbeten.
Antalet medlemmar varierade och gruppen var som minst tre personer och som mest 17 personer stor

De föreställningar jag var med i på Studio Ensemblen var följande:

BÖDELN
BÖDELN, av Pär Lagerkvist. Föreställningen är skapad från boken och inte från Pär Lagerkvists manus. Den är byggd i tre delar. Den första utspelar sej på en medeltida krog där Bödeln sitter som en av gästerna i ett hörn. Den spelades i halvmasker. Den andra delen rör sej på en dansrestaurang i en sorts blandning av modern och förnazistisk tid. Här figurerar Bödeln nästan som en gud eller en grekisk hjälte i människornas dyrkan av våldet och ondskan. Den sista tredjedelen av föreställningen är ett långt tal av Bödeln, där han förklarar sitt värv, sin oförståelse för kärleken och sin önskan att utplånas.
Jag spelade huvudrollen och Ulf Ekeram regisserade föreställningen med assistans av Lars-Åke Kastling.

REQUIEM FÖR ANSIKTEN
REQUIEM FÖR ANSIKTEN, en föreställning skapad av Ensemblen under ledning av Lars-Åke Kastling och med texter av bl.a. Monica Braw. Föreställningen handlade om döden i allmänhet och Hiroshima i synnerhet. Det var en mycket fysisk föreställning i collageform.
Ingen i Ensemblen spelade någon speciell namngiven roll. Rollerna var istället utarbetade efter skådespelarna i improvisationer och träning.

STACKEN
Jag har tyvärr inte lyckats hitta några bilder från den föreställningen.
STACKEN, var en Commedia dell’Arte-föreställning och den första som jag spelade, den som gav blodad tand. Det var en lång föreställning (45 minuter) för att vara en gatuföreställning. Handlingen var en mycket förenklad allegori om invandringen i Sverige. Den utspelade sej i myrstack som behövde hjälp med äggläggningen.
Lars-Åke Kastling stod för regin även här. Jag spelade ”Bullen”, en sorts försvenskad Arlecchino.

ETT DRÖMSPEL
ETT DRÖMSPEL, av August Strindberg. Det här var en experimentföreställning med endast fyra skådespelare, scenografin var ett stort tyg och handdockor.
För regin stod Bitte Unelius. Själv spelade jag bl.a. Advokaten, Karantänsmästaren, Glasmästaren/Fadern, Affischören och ett antal dekanus. Dessa spelades med dockor.

VAR ÄR TOALETTEN?
VAR ÄR TOALETTEN?, en collage- eller nummerföreställning baserad på Gregory Corso’s dikt ”Äktenskap”, men även med texter av Tom Waits, Povel Ramel, mej, Charles Bukowski, Tom Lehrer m.fl. Det hela rörde sej om våndan av beslutet att gifta sej eller inte, med endast två skådespelare.
Den här föreställningen blev aldrig spelad i sin helhet, även om delar av den spelades vid olika tillfällen. Jag och ensemblen stod för regin.

TILLBAKA TILL CV